Den tidiga Åredalen
Åre upptäcktes redan under medeltiden och var redan då en central punkt i Sverige eftersom flera tusen pilgrimer under sin vandring till Olof den heliges grav stannade till vid den gamla kyrkan på platsen. Den hade byggts ungefär under 1160-talet av bönderna i Åre socken. Just socknen började växa fram under slutet av järnåldern och i Åredalen kunde de under medeltiden börja odla mer och mer tack vare den tilltagande värmen. Anledningen till att pilgrimerna valde att stanna just i Åre var för att Olof övernattade på platsen när han under sin marsch år 1030 försökte återta riket Norge.
Jämtland blev svenskt under år 1645 och Åre började få flera besökare. Tack vare det goda klimatet i Åredalen kom också flera botaniker till platsen. Just klimatet lockade också flera gäster som kom för hälsans skull. Under 1800-talet blev det populärt att njuta av mer hälsosamma aktiviteter och luften från fjället gjorde i de allra flesta fall gott. Vid den här tiden fanns det inga hotell eller vandrarhem utan alla eventuella gäster fick bo hos den lokala befolkningen vilket gav lite extra pengar till de boende. Åredalens första byar började växa fram i samband med detta och de största blev Mörviken och Totten.
Åre hette dock inte Åre från första början. Tidigare fanns bara tre skilda små byar, Lien, Totten och Mörviken. Byarna i sig hade torp och jordbruk och det fanns också en kyrka och en handelsbod som byarna delade på.
Transporterna börjar växa fram
Det var först under 1830-talet som de första större vägarna drogs genom Åredalen. Karl Johansvägen blev först och gick mot Norge. Ännu fanns det inga järnvägar, flyg eller annat. Först år 1857 bildades ett bolag som bedrev all vatten- och vägtrafik genom hela Jämtland. Trafiken gick då från öst till väst. Man började sedan planera en tvärbana som skulle gå just på det här sättet men staten ville att linjen skulle gå i den mer norra delen av Jämtland så att järnvägen kunde passera koppargruvan. Gunnar Eriksson, riksdagsledamot bosatt i Mörviken ville dock att järnvägen skulle gå genom Åre och så blev de också till slut. Järnvägen invigdes år 1882 och det här förändrade turismens möjligheter och förutsättningar. Plötsligt var de än flera som kunde ta sig till Åredalen och då började stugor och hotell byggas upp som gästerna kunde ta del av. Det var tack vare klimatet som främst sommargäster dök upp i området som ville fiska och vandra omkring i fjället. Redan år 1878 fanns en av vandringslederna på fjället.
Under den här tiden led de allra flesta svenskar av fattigdom och dessutom hade flera missväxtår påverkat befolkningen. Den stora emigrationen från Sverige till Amerika hade påbörjats.
Järnvägen bidrog dock till en hel del positivt. Bönderna kunde lättare transportera varor mellan olika städer och i Åredalen kunde man också underhålla byggnaderna tack vare att byggmaterial med mera kunde fraktas upp till platsen.
Fortfarande var dock turistnäringen inte speciellt utvecklad utan det var främst ett jordbrukssamhälle som ägde rum i Åredalen.